Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De badande barnen. Poem af Viktor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Byxorna med de af mamma sydda granna axelremmar
Visa ännu, der de ligga, rundningen af piltens lemmar.
Vid den slarfvens sida lägger liten tös med ordningssinne,
Ned sin vackra skära klädning, silkesduk och kjol och linne,
Lägger sedan allra öfverst bandbeprydda sommarhatten,
Och med glädjerop nu båda springa i det klara vatten.
Se, de muntra barn till mötes glitterströdda böljan hoppar,
Smyger sig med smek och kyssar kring de täcka friska
kroppar,
Flyger upp i stänk omkring dem, så att tusen perlor glimma,
När den glade pilt försöker lära lekkamraten simma.
Lär hon det, så har han lofvat fylla hennes korg med
nötter. —
Hur hon sprattlar nu och sparkar med de knubbigt nätta
fötter!
Hur hon sträcker ut den ene och den andre trinde armen,
Medan hon på gossens händer hvilar med den späde barmen!
Sparfvemamman, som i lönnen nyligen sin boning fäste,
Tittar qvittrande pa barnen öfver kanten af sitt näste,
Tycker: fast de ej ha vingar, ha de ändå samma gamman,
Som då jag och sparfvepappa plaskade som ungar samman.
Och när lärkan, som i rymden hvilar på de sträckta vingar,
Ser det oskuldsfulla paret, slår hon til1 en drill som klingar
Lik ett eko af det jubel, som i tidens första stunder
Höjdes af den första lärkan öfver paradisets lunder.
Viktor Rydberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
