Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wilhelmina Hierta. Minnesteckning af Claes Lundin. Med porträtt af fru W. Hierta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läste den unga flickan och arbetade, från kl. 5 på
morgonen, hela dagen, så att föreståndarinnan sedan om henne
yttrade till en väninna hvilken ännu lefver: “Sie war
unsre fleissigste und beste Schiilerin."
Oaktadt det ihärdiga arbetet, kunde flickan likväl ej
glömma hemmet och hon var nära att insjukna af längtan;
men i sina bref lät hon icke genom den ringaste antydan
modern fa någon aning derom, utan då de två åren, som
forst anslagits, voro till ända, men Wilhelmina Fröding
insåg, att hon ännu behöfde mycket mera undervisning,
bad hon att lå stanna för att ytterligare fullkomna sig.
När hon slutligen lemnade Al tona och återvände till
hemmet, hade hon förvärfvat den stora färdighet att ledigt
tala främmande språk, för hvilken hon sedan i hela sin
lifstid utmärkte sig, och hade för öfrigt erhållit en för
den tiden ovanligt grundlig bildning. f
Enkefru Frödings hem var särdeles glad t och
gästfritt, men på samma gång enkelt och flärdlöst, hvarlör
hon också alltid fann medel att hjelpa många behöfvande
och att åt många bereda glädje. Barnen voro också
gif-milda af naturen, men modern lärde dem, att då de gåfVo
bort något, måste de göra det med egen uppoffring.
“Gern V‘ brukade hon säga, “få ni ge bort af edra saker,
men kom i håg, att ni inte lå något annat i stället.“
På det sättet lärdes barnen redan tidigt att med glädje
försaka för att hjelpa andra.
Wilhelmina Fröding hade en mycket vacker, hög
och ren sopran, men som tyvärr genom en oskicklig,
ehuru den tiden berömd sånglärare alldeles förstördes.
Vid femton års ålder kunde hqn med lätthet sjunga t. ex.
Nattens drottnings aria ur “Trollflöjten", men vid tjugo
års ålder var sångrösten alldeles försvunnen.
Ar 1827 gjorde hon i sällskap med sin bror och
svägerska en resa till Italien, då vintern tillbragtes i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>