Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wilhelmina Hierta. Minnesteckning af Claes Lundin. Med porträtt af fru W. Hierta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon in till sin bostad i Btockholm, der hon få dagar
der-efter, den 7 september 1878, slöt sina dagar.
Hvad som jemte de frisinnade åsigterna synnerligen
framstod hos Wilhelmina Hierta var en kärleksfull
omtanke för andra. Det var denna omtanke som genomgick
alla hennes sträfvanden. Hennes största glädje var att
göra andra lyckliga, under det hon helt och hållet glömde
sig sjelf. Detta visade hon så väl i stort som smått,
ständigt uppfinningsrik, när det gälde att bereda glädje,
bespara andra lidanden och mödor samt lindra nöd. Sjelf
var hon enkel, flärdfri och anspråkslös, och ehuru I1011
under den senare delen af sin lifstid fann sig i så goda
ekonomiska omständigheter, att hon kunnat tillfredsställa
hvarje önskan af beqvämlighet, till och med af öfverflöd
tor egen rakning, uppstod hos henne aldrig någon sådan
åstundan. Hon bibehöll samma flärd löshet som tor ut och
visade alltid samma motvilja för lyx och tåtänga.
Oräkneliga äro de som hon med storartad välgörenhet bisprungit,
under det hon sjelf försakade eller inskränkte alla
personliga utgifter. Hennes sorg var att icke kunna hjelpa
aUa nödlidande.
Stort var hennes moraliska mod, stor hennes
rättskänsla och lifligt hennes hat till allt lågt och orättvist.
Man behöfde blott omtala en orättvisa eller en grymhet,
som begåtts, särdeles mot barn eller någon annan som ej
kunde försvara sig, för att hon skulle känna sig på det
häftigaste upprörd, och hennes lifiiga sinne fann ofta icke
uttryck för den förtrytelse hon då erfor. Hon hade stor
del i den räfst, som Aftonbladet företog med alla dem
hvilka i skolor eller för Öfrigt misshandlade barn. Det
var i blott ett fall, som hon ej kände någon bitterhet mot
den som begått en orättvisa, och det var då orättvisan
drabbat henne sjelf. Då var hon alltid färdig att förlåta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
