- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1879 /
183

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Esaias Tegnér. Fragment ur ett ännu otryckt arbete af Rudolph Hjärne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och tecknar deröfver den forna storhetens, kraftens och
ärans riddarsköld. Han såg nämligen i det nya
“demo-kratiskau strätvandet, som — vi önska tro det —
tillfälligtvis åtföljdes af vanvördnad för majestätet, af angrepp
på konungens person och af nedsättning af hvad kyrkan,
staten, vetenskapen och konsten hade ypperst, endast
upplösning och trodde fäderneslandet styra mot en afgrund.
Då sammanpressades hans hjerta, han blef bitter, och
förståndets sol kastade spridda strålar, fantastiskt flygande
kring en söndersprungen kärna. Man kan icke utan ett
djupt deltagande betrakta denna tragiska slutscen i ett
så glänsande menniskolif, der snillets tjusande lek täflade
med hjertats upphöjda ädelhet om företrädet.

Yäl ljusnade åter efter någon tid hans verld, men
Sveas, Solens och Frithiofs store sångare var borta. De
ljud, som nu någon gång förnummos, voro för det mesta
endast matta återljud från en försvunnen storhetsperiod.
Målarens penseldrag voro ock alltför breda, styrkan i
konstnärshanden var ej heller den samma, ja, den forna
sammansmältningen i de lifligt spelande tärgerna saknades,
ty harmoniens kraft var bruten. Skaldens död lemnade
efter sig en kungssorg.

Den 2 November 1846 brast ett af de ädlaste och
största sångarhjertan Norden eg t. Den odödlige anden
löste sina vingar och drog som “flyttfoglarne“ öfver land
och haf, för att uppsöka och för alltid bofästa sig i det
eviga ljusets fridfulla sångarrike, der han kunde infria
sitt löfte till solen:

«Efter långvarig natt
skall jag se dig en gång
i ett skönare blå.

Jag skall helsa dig dä
med en skönare sång.»

Rudolf Hjärne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:18:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1879/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free