Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - Gustaf Vilhelm Gumælius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skapade doc*k hans rykte som Sveriges Walter Scott, om
hvars verk den erinrar, och fick genast en kursiverad
plats i vår litteraturhistoria. Fastän Gumtelius är mästare
öfver formen, är han likväl icke herre öfver sig sjelf och
handlingen, ty någon sådan förekommer alls icke på de
350 sidor, hvaraf boken utgöres. Enskilda delar andas
dock en poesi, som stundom blir vek och folkviseartad,
efter Afzelii-Geijers förebild, stundom yppig och indiskt
svällande, under påverkning af Schlegel eller fosforisterna.
Ännu så sent som 1848—49 umgicks Gumaelius med
planen att fortsätta denna roman och skref nästan färdig
den andra delen, på hvilken skulle följa äfven en tredje
och sista. Men under detta arbete skall han i och för
en i romanen tillämnad, till Hindostan förlagd episod hafva
börjat studera åtskilliga arbeten öfver detta land, hvilket
studium, berättar en minnestecknare i Aftonbladet, ledde
honom att författa en aldrig tryckt dikt “Elf kungens
sagau och, i förening med andra göromål, kom honom att
alldeles skjuta Thord Bonde åt sidan.
Samma år Thord Bonde utgafs, upphörde för längre
tid Svea, emedan GumaBlius, som var den sammanhållande
kraften deri, lemnade Upsala och flyttade till Strengtms,
vid hvars gymnasium han blef lektor år 1828. Härskall
han hafva gjort sig mycket omtyckt af lärjungarne,
hvil-kas bäste handledare han äfven lär varit. Efter fem,
sex års dervaro flyttade G. år 1834 till Nerike, såsom
kyrkoherde i Viby och Tångeråsa pastorat. I den rika
och herliga natur, som här otngaf honom, fick hans starkt
utpräglade sinne for Floras älsklingsbarn ymnig näring.
IIan omgaf sig också med en blomstervärld, som i yppig
prakt och brokigt färgspel, i doft och friskhet utbredde
sig för honom Men han kunde ej finna sig i blott den
estetiska förnöjelsen, hans förstånd och forskningslust ville
äfven hafva sin del, och de togo den och bragte frukten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
