Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - Karl Jacob Johan Uddman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inom en qvart hade man en den ståtligaste villa färdig.
Uddman, som aldrig vågat drömma sig något sådant —
ty hans var ej initiativet, såsom afunden velat påskina —
Uddman greps af hänförelse. Hans lättrörda inbillning
tecknade för honom de skönaste hägringar. “Hållen edra
löften, gossar!“ ropade han. “Tomten far jag nog af
kungen på hans Djurgård, och det blir kronegrund det!“
— “Vi svära!“ ljöd det i korus, som i spökscenen i
Hamlet... och så klingade glasen och så sjöng Uddman,
och det var fröjd och gamman i ringen.
Sedan reste Uddman till Norrland, der han
förkunnade sin lycka att snart blifva husegare. Här ville ej
vännerna vara sämre. Man skulle bidraga till att
för-Ijufva konstnärens och sällskapsbroderns ålderdom . . .
vänskapsbandet skulle räcka från Vesterhafvet till Botnen.
Några förbnndo sig “skriftligt“ att hålla villan varm om
vintrarne så länge U. lefde; en annan skulle der resa en
flaggstång, “den högsta i Norden“, hvartill en tredje
skulle lemna duken med “Godt“! insömmadt i silke och
guld; en fjerde skulle skicka orrar och tjädrar från
Norrlands skogar. Det var ett lofvande, ärligt tillbud, ärlig
mening och ärlig tacksamhet.
Så for Uddman hem igen, klädde sig en dag i svart
och hvitt med “literis et artibus“ på bröstet och begaf
sig upp till kungen. Här fick han löfte om tomten, ock
då kungen lade Djurgårdskartan framför sig, såg han
konstnären vara utestängd från vattnet. “Du vill väl
gerna ha trafik med ångbåten till din trädgård ?“ sporde
kungen. — “Om jag vill, E. M:t..svarade Uddman.
“Det var en fråga det. — “Nåväl då!“ sade kungen och
drog med rödkritspennan ett par streck på kartan ned
till Djurgårdskanalen. “Så kan blott en herrskare
till-tyga en karta . . . Godt, E. M:t!“ utropade konstnären,
som sedan till en vän bifogade i hänförelsen: “Så när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
