Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - Lars Fredrik Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fientlighet som sökte att motarbeta hans planer. Men
motstånd bryter ej sådana karakterer; det endast eggar
dem än mera till dåd. Stålfjäderns språng är starkare,
ju mera man förut sökt böja honom. Dygnskränet
bringar dem ej ur jemnvigt: de äro inom sig visse om, att
det skall förvandlas till loford, om ej suckan af saknad,
då verksamheten är all. Men just detta förhållande gör,
att de, som sjelfve växa och härda sina muskler i striden,
stundom taga väl hårdhändt i tu med andra och ensidigt
gå till väga. Detta må dock varda dem förlåtet : det
är ju blott en öfversvallande kraft, som gifver sig luft
och stiger som Nilen öfver det konventionelas bräddar,
stundom törhärjande, men ibland äfven befruktande just
genom sitt eget öfvermått. Så var det åtminstone med
Lars Svanberg, hvars minne är väl värdt sin runa.
Han föddes i Stockholm den 13 Maj 1805 såsom
son till mathes. professorn vid Upsala universitet, Jöns
Svanberg. Efter erhållen enskild undervisning blef han
1819 student i Upsala. Hg,n ville bli bergmästare, men
måste härför idka en del juridiska studier, och det var
honom emot. Att lösa grufschaktens hemligheter och
reda bergens innanmäte, var hans lust; att reda
lag-vrängningens härfvor och krypa i springorna mellan
“balkarneu var hans olust. Han vände dertor
universitetet ryggen och gaf sig till Ealun, vid hvars bergsskola
han studerade 1832—33, hvarpå han återvände till
Stockholm, der Berzelius då stod i hela ljusglansen af sitt
verldsrykte. Skaror af lärjungar från hem- och utland
trängdes i hans laboratorium, men Svanberg beredde sig
der äfven plats och fick åren 1833—35 arbeta under
mästaren sjelf, hvars gunstling han ock blef genom sin
flit, sina utvecklade kunskaper och en redan vacker,
uppmärksammad författareverksamhet. Han utnämndes
härunder till löjtnant vid flottans mekaniska kår, emedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
