Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skaldebref till C. A. Wetterbergh af Zach. Topelius. Med porträttvignett tecknad af Carl Larsson efter fotografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förgängliga och sjelfviska en mur
Af flärdlöst allvar och af frisk natur.
Nog har det gamla Sverige skådat ller
Armstarka kämpar för vår tids problemer,
Dem, som ha byggt, och dem, som rifvit ner.
Kan det väl glömma sin Fredrika Bremer,
Sin Geijer, Agardh, Cederborg, Palmer?
Men hvar, så länge diktens facklor flammat,
Har Sverige två, som så i skämt och gråt,
Så lefvande, så friskt, — så svenskt, förlåt! —
Förkroppsligat de typer tiden ammat?
Hvar har det två, som lika skarpt och sannt,
Omuteligt, okufligt, samvetsgrannt
Ställt vid hvarandra skilda samhällslager,
Ställt hvarje fördom i dess rätta dager
Och hvarje dårskap i dess rätta halt?
An mer, det landet, som dock ägde allt,
Hvar har det två, som, hur än striden skorrat,
Dock aldrig dödat dem de genomborrat,
Men, ystert lekande med attiskt salt,
Med godhet väpnat offren af, som knorrat?
Se, sådan är du, gamle granadör!
Det hjelper ej, att du parerar stöten:
Ditt arbete, din kamp dig sjelf tillhör,
Men ack, ditt hjerta råder du ej för,
Det laddar ständigt bomull i musköten.
O, när jag skådar hur i denna verld
Så många yfverborna lögnprofeter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
