Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En slant i håfven. Teckning af Sylvia. Med en större illustration efter tafla af K. E. Jansson samt 3:ne teckningar af Carl Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Unga qvinfolk tå ibland en del griller, som man
inte blir klok på och de sjelfva ej heller, “ sade sedan
Berglund förtroligt till Bertil Akerson. “De fa alldeles
som ett anfall, men när det är öfver, och de blifvit tvungna
att göra precist emot hvad de sjelfva önska, och de finna,
att ett godt resultat deraf har uppstått, så tacka de oss
efteråt för att vårt förstånd har ledt och fört dem. Regina
har fått en del dumheter i sitt hufvud, men vi skola låtsa,
som om vi ej märkte dem. Du tycker ju om flickan, min
heders bror!“
“Annars hade jag väl icke friat.“
“Godt, stå då bara på dig! I lifvets vigtigaste frågor
gäller det att vara riktigt fast.“
Den lille skomakaren stod i denna stund så stadigt
på sina ben, som vore han ett hälleberg och stirrade på
klockaren, hvilken dervid å sin sida kände sig hård som
flinta, nickade och såg bestämd ut, hvarpå de båda
hedersmännen med tillfredsställelse skakade hvarandras händer.
Men den, som af denna öfverenskommelse att verka
för hennes lycka dock icke var tillfredsstäld, det var
Regina. Redan följande morgon bestormade hon fadern
om atto bli förskonad från vidare giftermålsförslag med
Bertil Akerson. Hon bad sin mor verka för denna önskan,
och för första gången i sitt lif vågade Catharina uttala
en åsigt, som icke alldeles öfverensstämde med den äkta
mannens. Icke nog härmed, flickan smög sig i försåt
för Bertil Akerson och gaf honom del af, huru föga deras
önskningar öfverensstämde, hvarvid klockaren klippte med
ögonen och såg helt förbryllad ut. Han var icke den, som
ville truga sig till en hustru, detta förklarade han henne rent
ut och visade en viss benägenhet att draga sig tillbaka,
ända tills han kom ansigte mot ansigte med herr Berglund.
“Haf ruter i dig, karl,“ sade skomakaren och såg
upp, liksom hade han en blixt i ögat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
