Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tändstickan. Saga af Zach. Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
elden, vägrade göra sin tjenst i pumparne, jernet som ej
kunde antändas, begynte dess mera att glödga, och blåsten
fördubblade den härjande branden. Inom en kort stund
var det sköna fartyget förloradt, och bland dess olycklige
innevånare hade några funnit sin död i elden, några i
hafvet och andra blifvit räddade.
Icke långt från det brinnande vraket, på de af kol
och rök svärtade vågorna samm den yttersta lilla
skaftändan af en brunnen tändsticka och bredvid henne det
vattendränkta plånet af något som fordom varit en
sticklåda. “Olycksaliga sticka,u sade plånet, “hvad har du
gjort! Det hade varit bättre, att du aldrig blifvit skuren
ur aspens hjerta.“
Den lilla brända stumpen af stickan höjde ur vattnet
sin sotiga spets och svarade: “sade jag icke, att jag
skulle uträtta något, blott jag visste min tid? Jag vill
nu flyta till lands och låta doppa om mig, för att sedan
blifva en välgörenhetssticka och göra många lyckliga.“
En stor, hvitskäggig våg, som reste bakom stickan
sin skummande hjessa, förnam dessa ord. “Du usla
spillra af ett stort träd,“ sade vågen, “hvad kunde du
uträtta annat, än lyda befallningar, dem du ej kände?
Se, de stora elementerna, af hvilka du är endast ett
lösryckt stoftkorn, kunna ej annat, än vänta och lyda.
Försvinn med ditt löjliga högmod i det okända djupet!“
Och vågen rullade fram som ett berg af snö och
begrof under sig den svärtade stickan med det af vattnet
upplösta plånet.
z. t;
Svea, 1880.
n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
