Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landskap i Bleking. Poem af Lea till Prof. Edvard Berghs tafla «Aftonstämning«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ack, så vid t som vester är från öster
Skiljer sig ett landskap från det andra
Uti fägring, uttryck, form och färg.
Alla skogar ha ej samma röster,
Insjöns vågor ej som hafvets vandra,
Skilda skuggor kastar hvarje berg.
Höga furor här en fjellväg kröna,
Och igenom klyftan forsen bryter,
Kastande sitt perlskum vidt omkring,
Medan der små sippor tufvan kröna,
Och i dalens djup en källa flyter
Med af glöm-mig-ej en blåögd ring.
Så naturen eger tusen nycker,
Tusen under, dem hon huldrikt breder
För ditt öga ut, hvarthelst du går.
Allt beror på bara hvar du tycker
Att du andaktsfull vill slå dig neder
Med palett och pensel — bön och tår.
Nog jag vet, om jag en konstnär vore,
Hvart jag lät min genius styra färden,
Höga tjell och hemska djup förbi.
Utan tvekan jag till Bleking fore,
Till den skönaste provins i verlden
Med dess jungfruliga poesi.
Smärt är björken der och solljust näset,
Lätta sommarskuggorna i dalen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
