Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adolf Erik Nordenskiöld. Teckning af Th. M. Fries. Med porträtt af Nordenskiöld i stålstick samt träsnittsvignett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
extraordinarie bergskonduktör, begge befattningarne med
någon, om än ringa aflöning.
Dessa första offentliga anställningar blefvo ock i
Finland de sista. Hans öppna, ridderliga väsende kunde
nemligen ej annat än med afsky resa sig mot ett af
Finlands dåvarande, skuggrädde samt med derstädes rådande
förhållanden temligen obekante general-guvernör gjordt
försök att äfven bland Helsingfors studenter införa ett
lumpet spioneri-system, och han ansåg sig derför ej annat
än fullgöra en helt naturlig, af hedern pålagd pligt, då
han jemte några andra af de mera inflytelserika och
framstående bland högskolans lärjungar ryckte masken
af en ung student, som sändts till Sverige för att
utspeja, hvilka lorfattarne månde vara till de många, for
höga vederbörande obehagliga korrespondens-artiklarne
från Finland, som den tiden i svenska tidningar
forekommo. En ej ringa begåfning och ett behagligt
umgängessätt, naturligtvis i förening med hans egenskap af
finne, hade gjort, att den unge mannen här mottagits
med öppna armar och hjertan, isynnerhet i Stockholm
och Upsala, der sedan många med författaren till dessa
rader med förvåning och förbittring erforo, huru de af
den, som det tycktes, varm- och ren-hjertade ynglingen
blifvit på det grundligaste förda bakom ljuset.
Förmodligen ansågs han under sin svenska fård hafva ådagalagt
så stor skicklighet, att han sedan skulle göra samma tjenst
bland Helsingfors studenter, men N. och hans kamrater
gjorde härpå ett brådt slut. Sedan full bekännelse aflagts,
ålades den demaskerade spionen att genast lemna
universitetet, och sjelfve general-guvernören fann, att intet annat
var att göra, än att stillatigande svälja harmen samt
låta sin upptäckte tjenare dölja sig någorstädes i det inre
Ryssland. Dessutom skaffade han sig en förteckning
öfver de sjelftague, stränge men rättvise domrarne samt
lofvade hafva dem i godt minne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
