Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genom egen kraft. Berättelse af «Saxon», Med 3:ne teckningar af Carl Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
märkte det icke. Han såg blott “pojkens“ förlägenhet
och det brinnande ljuset.
“Hvad är det jag ser?“ utbrast han; “du sitter
uppe så här dags, slyngel, i stället för att ligga och
sofva! Först och främst bränner du upp mina ljus, och
för det andra blir du så sömnig, att du ej kan sköta
qvarnen nästa natt. Packa dig genast i säng och låt
mig slippa se sådant hädanefter!“
Tillsägelsen åtlyddes genast.
Peter Ryberg var en ganska vanlig
hvardagsmenni-ska. Det torde vara en tillräcklig karakteristik öfver
honom.
“Pojkens“ namn var Svante Gustafsson. Han var
nära sexton år och hade varit hos Eyberg i två år för
“kläder och föda“. Att döma af Svantes yttre menniska,
tycktes det vara skäligen skralt bestäldt med båda delarne.
Madam Ryberg, hans matmoder, som hade gjort sig känd
för att vara både snål och elak, visste nog, hvad hon tog
till, så att det ej blef för mycket.
“Handlare-Annas“ pojke kallades Svante i dagligt
tal. Orsaken dertill var, att hans mor, Anna Gustafsson,
som bebodde ett litet trefligt, eget torpställe, idkade
handel med kaffe, socker och dylikt. — Svante var ett sådant
barn, som fördomsfulla eller tanklösa menniskor kalla
“oäkta“. Anna — som trots sina fyrtio år ännu såg bra
ut — hade, då hon i ungdomen varit ute och tjenat, af
en lätting blifvit förförd. Han försvann — som vanligt
— och lät ej mera höra af sig. Anna flyttade då till
orten och köpte sig sitt nuvarande egande. torpet. Den
afkastning detta och handeln lemnade, var mer än
tillräcklig för hennes och sonens bergning. Då och då lade
hon af litet, för att bekosta sin son studier i det yrke
han valt, sedan han hunnit “läsa sig fram för presten“;
Svante höll som bäst på dermed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
