Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två svenske konstnärer: Gustaf Cederström och Oskar Berg af C. Eichhorn. Med afbildningar af Gustaf Cederströms tafla «Värfning under Karl XII:s tid» och Oskar Bergs skulpturverk «De första stegen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nämnden vid Nationalmusei taflegalleri ansågs värdig att
införlifvas med det samma. Denna målning, strängt taget
en studie, äfven den, gör imellertid, oaktad t ungdomliga
fel, ett djupt och kraftigt intryck, om det också ej är
en känsla af välbehag eller stilla njutning som intager
åskådaren af det utsträckta liket af den mördade och den
mörka interiören. Det dystra, tungsinta som uttalar sig
i denna målning är sedan, synes oss, ett genomgående
•drag hos målaren; men han har småningom förstått att
gifva det en fullt kon8tnärlig, klar form. På
utställningen 1875 i Stockholm visade han ett par genrer,
“Sjuk-sängen“ och “Mörka stunder“ samt en kroppsstor studie
af en afskräckande ful italiensk gumma, med det
ironiska namnet “Fortunata“. Det var i synnerhet den andra
i ordningen som ådrog sig uppmärksamheten af kännarne,
mindre för utförandet än för den kraftiga realism som
gaf sig till känna i hela uppfattningen. Det var en bild
ur konstnärslifvet, sådan den nog ter sig mången gång,
då förtviflan öfver oförmågan att lasta de inre synerna
på duken parar sig med de rent lekamliga brödbekymren
för att nedtynga och förlama konstnärens krafter. Det
var känsla, ja, nästan känslosamhet i denna lilla duk,
öfver hvilken säkerligen mången åskådares blick halkade
utan intresse. Samma år hade konstnären blifvit vald till
akademiens agréé, och således erhållit äfven ett yttre
erkännande af sina allvarliga sträfvanden.
Kommer så ett par års uppehåll, under hvilka man
ej hörde något om konstnären. Pörst på våren 1878
nådde hit underrättelsen om hans nya stora tafla, “Karl
XII:s lik föres öfver norska fjällen“, som snart skulle
öka svenska konstafdelningen vid verldsutställningen i
Paris. Vi behöfva ej här upprepa hvad som sedan dess
timat, att denna tafla utan gensägelse var den som
tilldrog sig flertalets uppmärksamhet på vår afdelning, ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
