Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Peder Sunnanväders och Mäster Knuts intåg i Stockholm. Tafla af C. G. Hellqvist. Ett minne från konstutställningen i München 1879 af Karl Warburg. Med en afbildning af nämnde tafla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen Mäster Knut i Juli 1526. Peder Sunnanväder fann
deremot skydd hos fru Inger till Östråt (känd bland annat
ur Ibsens sorgspel) och gömdes här en tid så väl, att han
t. o. m. från sitt gömställe kunde höra, huru fru Ingers
folk sv uro för spejarne, att de icke visste var han for.
Slutligen greps han genom list af erkebiskopens folk och
utlemnades i September 1526 till Sverige. Dock stälde
den norske prelaten såsom vilkor, att de skulle dömas
af sine rättmätige domare (hvarmed han förstod andlig
domstol). Så blef dock icke deras Öde. Dömde af
verlds-lig domstol (rikets råd) fingo de med lifvet plikta för sitt
svek mot konungen — eller sin trohet mot Stureslägten
och mot den katolska hierarkiens glans och makt, huru
man nu vill se deras gerning. Denna dom var ur G ustafs
synpunkt tvivelsutan berättigad, men den föregicks af
ett ovärdigt gyckelspel i tidens smak, som sätter en fläck
på den vördade Vasakonungens minne, och som från ingen
synpunkt kan försvaras, om ock i betraktande af
tidsförhållandena, ursäktas.
Så skildrar krönikan deras och deras anhängares,
Peder Sölfköpare, intåg i Stockholm i slutet af år 1526:
“Så blefvo de alla tre införda i Stockholm under fastelagen
och voro iklädda gamla utnötta och slarfvota korkåpor, ridandes
återåffuoge (baklänges) på svultna hästar. Peder Sunnanväder
med en halmkrona på hufvudet och ett söndrigt träsvärd vid
sidm’ne. Mäster Itnut med en näfver-biskopsskruf (hufva).
Och en stor hop i larfvekläder höllo sig vara d&’as bilöpare.
De ropte till folket hvem de mötte och sporde om de något hade
sett kung GÖstaf eller visste lwart han tagit vägen. Ty dtr
var kommen en ny konung, herr Peder Kansler Sunnanväder,
han ville gripa hmom. Genom norra port blefvo de införda,
och den ena långgatan söder och dm andra norr, till sistone
in uppå stora torget och uppå kåken der måtte de dricka bödeln
till. Vb?’do ock många rim uppläma om deras färd. Kommo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
