Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Peder Sunnanväders och Mäster Knuts intåg i Stockholm. Tafla af C. G. Hellqvist. Ett minne från konstutställningen i München 1879 af Karl Warburg. Med en afbildning af nämnde tafla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
karnes bedröfliga anleten. Öfriga personer framför de
anklagade äro bödelsknekten, den duktigt modellerade
figur, som vänder ryggen åt åskådaren, vidare åtskillige
undrande borgare samt en qvinna som lyfter upp en
barnunge, som naturligtvis skall roas med att se på eländet.
Bakom de ridande synes en del af den hånande pöbeln;
hot, hvisslingar, skratt och prat tyckas här ömsom ljuda.
Till den stora pöbeln sluta sig några småpojkar, hvilka
icke kunna låta detta frispektakel gå sig ur händerna.
Från ett burspråk betraktar en ung qvinna med synbar
likgiltighet hela uppträdet.
Om utförandets förträfflighet kan blott vara en
mening. I koloriten är Hellqvist en värdig lärjunge af
Miinchenerskolan och i den säkra, realistiskt historiska
uppfattningen af personer och kostymer en värdig
efterföljare af v. Bosen med hvars etsning “Nils Stures
skymf-liga tåg genom Stockholm“ ämnet företer frändskap.
Grupperingen är synnerligen lyckad och visar bland annat
huru mycket större konstnärlig mognad Hellqvist nått nu
än då han första gången behandlade Peder Sunnanväders
historia. Men i den äldre taflan fanns dock något som
saknas här. Det är en enda sympatisk person. Med
nästan lika stor kyla som den dam, hvilken från balkongen
beskådar det sorgliga intåget tyckes konstnären sjelf hafva
sett det. Han står helt neutral. De båda biskoparne
skulle väcka vår sympati, liksom de ovilkorligen väcka
vår ömkan, om icke deras anleten såväl som historien
talade om svek och ränksmideri. De beklagande
mun-karnes typer äro onda och elaka. Och representanterna
för den segrande saken stå såsom målsmän för våld
gentemot svek, det är en pöbel af alla åldrar, som omgifva
de olycklige.
Den som skrifver dessa rader är ingen vän af
“skön-måleri“. Det karakteristiska, mörka, ja det fula har sin
Svea, 1880. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
