Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sonetter af Frans Hedberg - Solnedgång - Nordan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och intet ljud den djupa tystnad stör,
Som nu i stilla afskedsstundeu råder —
Blott då och då en ijärran trast man hör.
.o,, Nordan.
t å himlens hvalf står solen som en skifva
r e Af glödande metall; så hett det är
Och hvarje stråle som en eldpil skär
I huden in och inga flägtar lifva.
Blank ligger ijärden som en vinterdrifva
Och slappa segel synas här och der, —
Den gula etern ingen fogel bär
Och träd och buskar ingen svalka gitva.
Men tyst! hörs ej från norr ett fjärran sus?
Ett segel späns, en krusning syns; nu svingar
Sig måsen upp ur sjön på sträckta vingar!
Hör! suset stiger, växer ut till brus!
Välkommen nordan, frälsare från qvafvet,
Med friska bud från fjällarne och hafvet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
