Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - Karl Vilhelm Böttiger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
helt år under en ny utrikes resa 1839—40, och den 21
aug. 1844 gift sig med Esaias Tegnérs yngsta dotter,
Disa Gustava, utnämndes året derpå till e. o. professor
i moderna litteraturen, hvilken plats han i 11 år beklädde,
tills han i ledigheten efter Atterbom blef professor i estetik
och modern litteratur. Då senare en fördelning af
läroämnena egde rum, öfvertog han vid 1858 års slut genom
eget val professuren i nyeuropeisk linguistik och modern
litteratur, hvilken han beklädde till år 1867, då han,
trött af sitt dagsverke, lemnade den samma för att
uteslutande lefva för sin diktning, sina studier och
utgif-vandet af sina samlade skrifter, hvilka i fem delar
utkommit, upptagande hans poetiska alster och mera
betydande prosaskrifter. I materielt hänseende kunde han så
mycket heldre draga sig tillbaka, som han varit en af
de få skalder och lärde i vårt land — om icke den ende
skalden —, som förvärfvat sig en betydande förmögenhet,
i ej ringa mån genom arfvedel i Tegnérs skrifter, hvilka
han kort efter dennes, sin svärfaders död, år 1846 utgaf.
Detta dödsfall var för hans hjerta ett nästan
döf-vande slag; men det skulle liksom väcka till arbete hos
honom ett inneboende anlag, genom hvilket han skulle
på ett hittills af honom föga pröfvadt område varda
kanske större, än som skald — lefnadsteckningens. I spetsen
för Tegnérs skrifter satte han nemligen en teckning af
Frithiofs skald, och den var hvarken en akademisk
vältalares retoriska stilprof eller en slägtings subjektivt
utströmmande panegyrik, utan stälde i kraftiga och med
fin konstnärsblick mejslade drag skalden och mannen
fram för svenska folket, som med tacksam hänförelse
mottog bilden. Då han samma år (1847) gjorde sitt
inträde i Svenska Akademien, tog han plats just på den
af Tegnér lemnade stolen, hvarvid han med stegrad
värme talade till sin store föregångares ära och med
utbrott af djup inspiration täljde hans minne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
