Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - Karl Vilhelm Böttiger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
språkets dialekter“, “Kritisk skärskådning af Schillers
äldsta lyrik*‘, “Auroraförbundet“ m. m., hvilka alla äro
utmärkande för hans sjelfständiga forskning och skarpblick,
Derjemte lemnade han under hela sin arbetstid bidrag
till olika tidskrifter, bland hvilka ej må glömmas fragment
af “Vandringsbilder“, intagna i tidskriften Mimer för 1839.
Sist uppträdde Bottiger offentligen, då han med både
vrede och satir värnade om Tegnérs minne mot dansken
Brändes. Och satirisk kunde Bottiger vara — i samtal,
i enskilda samqväm. Han var då blixtrande qvick och
ofta förkrossande mot den, som blifvit föremål för hans
pilar. Infall haglade då fram från hans läppar, uddiga
som nålar, men alltid med ett något, som förrådde både
tänkaren och hofmannen. Ofta voro dessa infall
“bevingade ord“, som skulle beredt deras fader ett stort namn
äfven i hvardagsförhållandenas brytningar, i klubbsalarne,
i de epigramsökande kaleidoskopisternas krets, vid
kaféborden, kortligen, der dagens händelser och
personligheter framskjutas på “den allmänna diskussionens“ tapet.
Men han drog sig tillbaka för denna offentlighet, ej af
blyghet, utan derför att han icke älskade detta slags
vivisektion. Af sådant skäl svarade han heller aldrig
för egen del på de angrepp, som riktades mot honom i
synnerhet under de första årtiondena af hans uppträdande.
Han lät sin lärka sjunga i det blå, och han glömde för
ljuset och det stora deruppe mörkret och de små
lidelserna här nere.
Träffande och vackert yttrade äfven någon, då budet
om Bottigers död kom: “För den, som personligen kände
honom, står den vördnadsvärde och blide åldringens hela
personlighet i innerligaste samstämmighet med de fagra
barnen af hans lyra. Det på en gång oskuldsrena och
om sitt värde, sina ideals höghet, sina drömmars sanning
medvetna, som präglade hans väsen, måste synas hvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
