Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - Per Hanselli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samling af svenska folkvisor, känt henne, så skulle hon
utan tvifvel kunnat lemna honom de rikaste bidrag ...
I sitt minne hade hon samlat ej blott riddare- och
kärleksvisor från medeltiden, utan äfven historiskt-politiska
visor om hundradetals versar från Karlarnes lysande tid
och från frihetstiden samt nyare tidens romanser och
ballader.“ Det var från en sådan mor han sjelf tog i arf sin
förkärlek för vår vitterhet från denna “Karlarnes lysande
tid“, och det var detta arf, som gaf honom kraft och
ihållighet till att med stora uppoffringar och ett sällspordt
nit taga vård om och utgifva gamla handskriftskatter,
eller omtrycka mestadels försvunna böcker från forna
tiders intellektuela lif. Per tog emellertid arfslotten, och
väl var det. Fastän den visst icke inbragte honom, hvad
den kostade honom, var den dock hans “stoltaste
stolthet“, och med värme hängde han ännu i ålderns dagar
qvar vid hågkomsten af sagans och folkvisans lyckliga
barndomstid der hemma. Stämningsfullt tecknade han
sjelf i en genre situationen:
“Stugan, der vi bodde, var ganska stor, ehuru hon
till en fjerdedel upptogs af en kolossal tvåsidig spisel, i
hvilken en lysande risbrasa upptändes, så snart mörkret
inträdt och utgöromålen för dagen voro afslutade.
Omkring spiseln placerade sig då familjens medlemmar.
Främsta rummet intog min mor och i ålder efter henne
mina tre äldsta systrar, alla med sina spinnrockar. Min
plats var den yttersta, och mitt göromål var att vårda
upplysningen. Knappt hade min mor satt sitt rockhjul i
gång, förrän hon uppstämde en sång, så berättade hon
en folksaga, så kom åter en sång, och så vidare aftonen
igenom. Kom då till, att ifrån den närliggande
fattigstugan infann sig någon åldmor, som berättade sina och
andras syner och röster ur det fördolda, så blef
aftonunderhållningen så mycket lifligare.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
