Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - Per Hanselli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej mindre än tjugotvå band, samlade och utgifna på egen
bekostnad af Hanselli, som — det länder sagda
allmänhet till ingen ära — aldrig fick debet och kredit att
härvid gå ihop. Staten understödde honom ej heller, ty
hvad var väl det för understöd att då och då “till
nedsatt pris“ köpa ett 30-tal exemplar? Svenska akademien
gaf den offrande vännen af vår litteraturhistoria ett år
500 kronor, det var ej ett öre för mycket, men många
kronor för litet: akademien visade emellertid sin goda
vilja, och det är vackert det, medel har hon sjelf ej
rikliga. Konungen gaf ock prof på sin goda vilja 1861,
då “Litteris et artibus“ fästes på Hansellis bröst: den höga
nåden sträckte sig ej längre — att samla, ordna och på
eget förlag utgifva tjugotvå band klassiske svenske
författares skrifter och på hvart band förlora en ganska
vacker penning, det ansågs böra mätas med samma mått
som en operasångerskas drillar eller en frottörs scientia.
Hanselli utgaf äfven i få exemplar två häften af
åtskilligt godt, förtjent att bevaras “Ur en samlares
papper“ och i ännu förre exemplar “Ungdomsfantasier af
Pietro“ — Pietro varande Hanselli sjelf. Om det var
blygsamheten öfver egen ringa diktargåfva, som bjöd
honom att göra upplagan liten, så var den blygsamheten
icke alldeles ur vägen: exemplaren äro “rara“, ej
alldeles innehållet.
Hanselli betraktades som ett original och var det
väl äfven i åtskilliga fall. Hundratals anekdoter cirkulera
om hans verksamhet å bokauktionerna. Bekant är den, då
vid ett inrop Hanselli sporde efter köparens namn och
svaret ljöd: “Herr Melin“. Hanselli tyckte ej om
herretiteln på auktionerna och sade: “Jaså, Hermelin! Godt.“
— “Nej, herr Melin.“ — “Jag säger ju . . . Hermelin.“
Och Hermelin skrefs det i boken. Hanselli stod i ett
vackert vänskapsförhållande till den studerande ungdomen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
