Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - Anna Charlotta Hellander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen, tillspordes den unga konstnärinnan, hva)*at’ det kom
sig, att hon, ännu blott ett konstens skolbarn, kunnat
utöfva ett så gripande inflytande på alla, och svarade hon
med ett blygt leende: ‘*Jag vet ej, kanske man har litet
sympati för mig.a Och så var det äfven: det var just
den sympati, hon ingaf, som gjorde verkningen af hennes
framställning, äfven så tidigt att denna ännu saknade nödig
afrundning, god och djup. Detta blida och mjuka, af ett
poetiskt sentiment liksom genomträngda i hennes
uppträdande gjorde henne särdeles lämplig i den lilla
borgerliga komedien eller familjeinålningen. Här skapade
hon intagande bilder, hvilka läste sig i åskådarens minne
och ej svunno bort med slocknandet af qvällens ramp.
I synnerhet kan detta sägas om hennes återgifvande af
vissa väna qvinnofigurer i familjeinteriörer af svenskt
ursprung, såsom de af Edvard Bäckström och Ernst
Lund-quist. Måhända att hon så uppgått i den arten, att hon
lorde typen med äfven till andra och större uppgifter,
der färgen ibland möjligen föreföll något matt; men hon
hade här med sig det sympatiska, ooh kritikens
stränghet veknade inför detta; med beröm nämnas likväl
hennes Cecilia Vasa i “Solen sjunker" och lady Teazle i
“Tadelskolan“, der det stundom framblickande ironiska
draget i hennes konstnärskarakter gjorde verkning.
Anna Charlotta Jansson, som var född i Stockholm
år 1851, kom, ännu blott sex tonårig, in vid Mindre
Teatern i Stockholm, som då pröfvade kort tillvaro under
Josephsons och Ahlgrensons ledning; derpå antogs hon
1868 som elev vid Kongl. Teatern och erhöll 1871
anställning som skådespelerska. Redan hennes yttre och
hela hennes naturell stälde henne nära fru Kinmanson
d. ä., som hon ock tycktes taga till förebild och ofta till
illusion liknade. Måhända blef härigenom hennes
verksamhet å K. teatern så begränsad, att hon beslöt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
