Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - Fredrika Charlotta Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dens dystra skiften. Författarinnan har tätt en del af
sitt material ur parti^ängaren Löfvings i Korgå
gymnasii-bibliotek förvarade “journal-bok4*, men handlingen är helt
och hållet hennes egen. Den finska frågan, som på
1850-talet mycket debatterades på andra sidan Botnen,
kommer här äfven under behandling. Men sjelf ställer hon
sig mellan motsatserna, fennomaner-sv en omaner, och låter
sina flesta gestalter jemväl intaga denna förmedlande
ståndpunkt.
Ar 1862 utgaf Fredrika Runeberg “Sigrid Liljeholm“,
äfven en berättelse i historisk ram, men mindre klar,
mindre omedelbar, derfor ock ofördelaktigt mottagen af
kritiken. Det grämde henne, men hon skulle oj få tid att
sörja länge. Delande med sin make i hans helsas dagar
först försakelser, lättade genom rika förhoppningar
hvar-mcd de båda såsom unga makar trädde in i det
gemensamma lifvet, sedan glädjen Öfver triumfer så stora, att
ingen samtida skald täljde större, stod hon, då sjukdomen
kom och fängslade barden, trofast vid hans sida, delande
och förmildrande hans lidanden, förtröstansfull visande hans
blick hän till det land, der förlossaren lefver. “Huru
den vördnadsvärda qvinnan, liksom ett folkets ombud vid
detta plågoläger, fyllt sin uppgift, hafva vi alla känt och
erkänt - säger den nämnde finske minnestecknaren. Men
liksom om måttet af hennes själs styrka icke dcraf nog
pröfvats, förlorade hon under denna sorgens tid äfven
ögouens ljus.“ Men hon såg dock alltjemt klart andligen.
Och undergitVen Herrens beslut, mottog hon en dag den
älskade mannens sista suck. Djup var sorgen, men midt
i den var hon föremål för den innerligaste hyllning och
det varmaste, det största deltagande från finska folket,
från allt det folk som med norräna tunga talar, hvilket
med henne klädde sig i sorg öfver förlusten af hvad
Finland egde ädlast och högst, hon kärast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
