Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - Henriette Nissen-Saloman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ännu någon tid lät hon höra sig som
konsertsångerska, i Ryssland, i Konstantinopel, i Paris, m. fl. ställen;
men äfven från detta offentliga uppträdande afstod hon
snart. Af Fétis inbjuden till Bryssel, erhöll hon der 1853
tillbud från Petersburg att jemte Anton Rubinstein
inträda som lärare vid det musikkonservatorium, som skulle
der upprättas under storfurstinnan Helenas skydd. Ilon
mottog tillbudet och egnade sig nu åt sitt nya kall med
samma pligtallvar och kraft, som alltid utmärkte henne,
under det hon äfven öppnade ett eget sånginstitut, hvars
uppvisningar blefvo musikaliska högtidsstunder, i hvilka
Petersburgs beau monde ansåg det för en heder att få
deltaga. Här danade hon en skara af konstnärinnor,
hvilka vunnit namn och dermed äfven fört hennes rykte
vidare, såsom: Reschké, primadonna vid Stora operan i
Paris; m:e Raab, vid K. operan i Petersburg; Marie
Lido och Maclrwitz, vid Her Majestys Theatre i London;
Lawroska, Kamensky, Krutikof, Bitschurin, Fohström,
Oalach, Klem, Minkwitz. Men hon danade äfven
skickliga lärarinnor i sång, hvilka såsom “professorer" gagna
tonkonsten och fortsätta sin stora inspiratris, t. ex.
Pro-choroff, Lewitsky, Voss, Wourzel, Zwanziger, Fritsky m. fl.
Sjelf utan egna afkomlingar, egnade hon sig med
nästan moderlig kärlek åt dessa sina unga adepter, hvilka
derför aldrig skola förgäta hennes lära och efterdöme.
Hon utarbetade sjelf en framställning af sin metod som
sånglärarinna, hvilken ligger alldeles fardig och nu snart
kan väntas offentliggjord. Den skall vara hennes
testamente, helt visst till stort gagn för den verld, som var
hennes egentliga: tonkonstens.
En sådan verksamhet hedrades naturligtvis med
utmärkelser af alla slag, såsom ledamotskap af en mängd
musikaliska akademier och sällskap, sedan 1870 af
Musikaliska akademien i Stockholm, af svenska medaljen “literis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
