Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Carl Snoilskys skaldskap af C. D. af Wirsén. Med stålsticksporträtt af Carl Snoilsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skapelser gjorde, i förening med några missuppfattade,
sensuela drag i hans dikter och ungdomligheten i hans
poetiska later, att mången kunde anse honom som
naturalist. Ser man närmare efter, så var han det i alla
fall aldrig. Två omständigheter hindrade honom derifrån.
För det första gick han i sin diktning aldrig så till väga,
att han på den moderna naturalismens vis hopletade,
uppradade, hopsummerade en mängd yttre kännetecken,
utan han fann dem blixtlikt i poetisk intuition. För det
andra egde han den konstnärliga idealiteten, han egde
“le grand art“, och denna finnes icke till utan
idealisering; det var detta, som gjorde, att han, trots sina
brokiga, stundom brännande farger, hade plastisk kyla, och
det märkliga i dessa hans dikter är just det sätt, hvarpå
han förenar det pittoreska med det mejslande elementet,
alltid instinktartadt underordnande det förra under det
senares kraf. Häraf kom det ratande, förnäma,
aristokratiska, som man ofta anmärkt hos denna eldiga,
natursanna diktning; man förbisåg, att den stora konsten
alltid har detta aristokratiska tycke, hvilket sannerligen
icke står i vägen för dess folklighet. Men man hade å
andra sidan rätt deri, att draget hos Snoilsky var mycket
påtagligt, föll starkt i ögonen samt stundom närmade
sig till en “elegans“, hvilken icke är nödvändig för att
den inre, sanna plastiken skall göra sig gällande, utan
tvärt om stundom kan undanskymma denna. Yid
omsorgsfull undersökning skall man emellertid finna, att
skalden visserligen här stundom tangerat det
gränsområde, som skiljer det fina från det förfinade, men icke
öfverskridit det samma; derifrån bevarades han genom det
sunda, oförvillade, saftiga i sin poetiska uppfattning och
genom sin kärlek till det naturliga. Hans konstnärliga
idealitet medförde äfven andra förmoner; för hans kraftigt
organiserade inbillning låg sensualismen nära till hands,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
