Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Carl Snoilskys skaldskap af C. D. af Wirsén. Med stålsticksporträtt af Carl Snoilsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fanum vulgus“, som här högdraget uttalas; dikten röjer
snarare en inre tröstlöshet, hvilken skyggar att visa sig
för verlden och söker inbilla henne och sig sjelf, att
man kan hålla sig skadeslös för allt genom “fantasiens
bjerta lekverk“. Man förstår icke denna verkligen
rörande dikt, om man envisas att taga sångaren
alldeles bokstafligt på orden. Just’ derför att hans egen
uppfattning skakats, marken börjat svigta och
medvetandet säger honom, att lifvets och naturens yttre
drag icke äro nog, icke fylla hans behof, just derför
söker han med en sista ansträngning fasthålla den
tanken, att skalden ej får, ej skall uppenbara det djupare
känslolifvet, utan bör åtnöja sig med att genom den
skapande inbillningskraften dana yttre bilder, blänkande och
objektiva: hvad mer, om de äro utan hjerta, blott de
ega sinnelifvets fägring, konturernas klarhet och den
fasthet som konstnärlig modellering kan gifva? Men
den, som låtsar denna känsloindifferentism, måste sjelf
vara känslofull; den, som antager denna mask, gör det
endast derför att han ej vill visa, huru hans anlete bär
vittnesbörd om en djupt upprörd stämning. Dikten har
aldrig afsett att uttala någon teori; skulle den hafva
gjort något sådant, så vore många af skaldens tidigare
poem och framför allt den sista diktsamlingen i dess
helhet en faktisk vederläggning af hvarje dylikt yrkande
på stolt tillbakadragenhet och spotsk reservation. —
Sådan föreställer jag mig den stämning, hvarur “Noli me
tangere“ framgått; dermed må visst ej förnekas, att i
poemet medklingar en poetisk protest mot de jollrande
bikter af obetydliga känslor, de sentimentala sjelf
bespeg-lingar, hvilka stundom i skaldekonsten förekommit, men
för hvilka en manlig karakter skyggar tillbaka.
De “nya sonetterna“ utmärka afslutningen af
Snoilskys förra utveckling; han har ännu icke lemnat den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
