Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Carl Snoilskys skaldskap af C. D. af Wirsén. Med stålsticksporträtt af Carl Snoilsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ljufvaste är “Kohnaren“, en nordisk insjöbild, herrlig
genom den intuitiva naturuppfattningen. Dikten är
melodisk som få, och dess klara, men dock drömmande behag
får en stilla, vemodig färgton genom minnena från
Caro-linens och Gustavianens dagar. “Liten Karinu med sin
sant lyriska karakter är äfven genom sin korthet egnad
till en lockbit for tonsättarne. Den nya jlifsuppfattning
som Snoilsky vunnit, har fått uttryck i dikterna
“Öken-*yn“ och “Telegrafen och foglarneu; det sistnämnda
poemet är ett af de yppersta i hela bandet. Till sin
beskaffenhet är det sådant, att skalden under ett tidigare
lef-nadsskede aldrig skulle hafva kunnat skrifva det; här
talar han om “den andeverld, som hviskar vid vårt öra“,
om den “eviga kör af djupa svar på jordens frågor,
hvilken far oss förbi“. Här har i författarens mening
men-niskan i sin aning det oändliga innehållet sammanslutet.
Och allt anknyter sig sinnrikt till bilden af foglarne på
telegraftråden. Stycket är symboliskt; man ser, att det
går an att skrifva sådana dikter, äfven der man sjelf
an-gifver symbolens poetiska förklaring, och ändå, till trots
för alla kammarteorier, vara en äkta skald.
Två ädla genrebilder, “För sentu och “Getenu må
vidare omnämnas, den ena rörande och känslofull, den
andra uppenbarande, huru en skald i våra dagar kan
genom sin osökta naturuppfattning stå antiken nära. “Geten“
är just i detta afseende märklig. Utan minsta
lärdoms-prål är här författaren hellen; han är det genom sin
friskhet, som påminner om slägtets ungdomtid och som
skänker våra egna sinnen “den gyllne ålderns ljusa
lef-nadsmod“.
Till sist sparar anmälaren bland poemen i “Tankar
och toner“ det fagra stycket “Göttingen“. Du, hvars
hand jag ur fjerran trycker, du vet detta hulda poems
magt öfver mitt hjerta, du vet, att af allt det rika, du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
