Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Carl Snoilskys skaldskap af C. D. af Wirsén. Med stålsticksporträtt af Carl Snoilsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fantasien renare, och den poetiska reflexionen har utbytt
det kloka draget mot ett drag af vishet. Ben sfer, i
hvilken skalden rör sig, är högre; hans färg är nu ej
brännande, den är ej heller så sinligt yppig som förr, men
den har vunnit i lugn och djup värme. Han röjer nu
långt mer än i sina forna skapelser, der dylika yttringar
voro sparsamma, benägenhet för kärnlyrlken med dess
fina själsskiftningar, dess vibrerande stil. Objektiviteten
och konstnärligheten äro desamma som tillförene, men
andelifvet har nu uppenbarat sig för sångaren, och han
för oss ofta med underbara tongångar till gränsområdet,
der vi ana den öfversinliga verlden. Det skeptiska
draget är alldeles försvunnet. Hans dikt har samma
friskhet som den vi fordom beundrade, men friskheten är ej
längre sinlig, den är sinligt-andlig. Skaldens blick är ej
så bunden vid det yttre och periferiska; han lyssnar
an-daktsfullt till röster från det inre lifvets oändliga verld.
Hans naturuppfattning är allt fortfarande rik och sund;
men reflexer från en osinlig skönhet falla nu öfver den
natur, han tecknar, och detta Ökar sanningen af hans
bilder. Ty, sade vi, först den skald, för hvilken, efter inre
kamp, andelifvets betydelse klarnat, först han skall rätt
älska naturen.
Och slutligen ligger den genomgripande skilnaden
mellan de förra och de senaste dikterna deri, att skalden
nu i långt högre mån ser lifvet med kärlekens öga.
Så har den svenska diktens Alcibiades, kransad
liksom denne af viol och murgrön, med större framgång än
den grekiske hjelten lyssnat till den sokratiska vishetsröst,
hvilken till sist gör sig förnummen af hvarje sökande själ,
om ock det innehåll, den förkunnar, för skalden ej ter
sig i begreppets, utan i åskådningens form.
C. D. af Wirsén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
