Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fågelpar, tecknadt i förbifarten, af Lea. Med 3:ne teckningar af Viktor Andrén - 3. Lustigkurren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På den stora bakgården till ett vackert herresäte
voro en mängd åker- och körredskap, träkärl och bohag
af alla tänkbara slag uppstaplade, och midt i denna
babyloniska förbistring stod ett bord med ett par stolar : det
skulle bli auktion.
Folk började samlas från alla håll, åkande och
gående. Allmogen har en förunderlig dragningskraft till
sådana “förlustelser“, vare sig den tänker ropa in något
eller icke, och denna gång var lockelsen större än
någonsin. Det var ett stort hus som ramlat Öfver ända,
en herreman, som eflter att en kort tid ha lefvat som
hvar dag varit den siste, nu till följd deraf “dog en
dag dess förr“. Det kunde man icke motstå.
Fullastade pinnkareter knekade långsamt fram till
gården, den ena efter den andra. Oviga karlar vältade
sig ur eller hoppade tungt ned, medan qvinnfolken fingo
hjelpa sig af bäst de kunde, för att sedan rätta på
hvarandras hufvudkläden eller skaka ned de uppvikta
ver-kenskjortlarne, som i styfva veck omslöto deras bastanta
former. Man var redan i fård med att pröfvande lyfta
på bakdelen af någon arbetsvagn, rifva sig bak örat,
spotta ut och anförtro hvarandra att den var “en uschel
skralta“; eller synade man en träsoffa så noga som det
gällt att räkna hvar qvistknagg deri, skakade
ryggstycket, tittade i bottnen, på sidorna, mellan spjelorna,
och lemnade slutligen denna för en annan möbel, på
hvilken man lika litet “spickelerade“, men som alltid kunde
vara “nöjsam te titte på“.
“Hocken ska ropa?“ frågade slutligen en bonde en
annan.
“Luståkurren, vet ja’, eller Uselryggen} som di också
kallar’n. Inte ä’ de’ bevändt me’ någon acksjon der
inte han ropar. Och munlädret har han då i gång, de’
kan en inte säja annat... En kan skratta så en spricker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
