Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Wilhelm von Brauns ungdomsdagar. Några bref meddelade och inledda af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tro, ty karlen är (för att tala delieat) alldeles för
“infam" — När han någongång nedstiger i mörkrets rike,
hvilket ej bör kunna dröja så länge, får säkert Cerberus
afsked, och hans Skuggrika Maj:t Pluto antager då
Barrabas till sin Helveteshund. —–-Min tid har
förflutit temligen angenämt. Jag lefver för det mesta
med min penna och mina böcker. Har på denna tiden
rimmat mera än under hela min förra lifstid, och tänker
med Guds makt att ge ut en hop till hösten, så att jag
får köpa mig en rock. Ibland är jag äfven i Staden —
än bjuden, än på publika Baler. Här (på Gottland) är
ett förbannadt öfverflöd på spirituösa, men lika förbannadt
missväxt på Damer, N.B. vackra, ty skråpukor felas,
Gud-nås, icke här mer än annorstädes. Dertill tala de så
englabräkande att man får klippa af orden med sax för
att begripa dem, förresten bekajade med en odräglig
kälkborgarhögfärd med thy följande himmelsskriande
dumhet. Karlarne äro något bättre när de hållas på
vederbörlig distans — och detta försummar jag aldrig.
Lands-höfdingen i Länet, H., och jag hafva varit ofantligt söta
cousiner, till och med så att jag var daglig gäst i hans
hus, men nu äro vi hufvnd-fiender. Orsaken är den att
han uppdrog mig att skrifva några vers vid ett
Jägaregilles instiftande, till hvilket äfven jag blef inbjuden. Jag
gjorde så äfven, men se — den förbannade politiken.
H. är en stor Ryssvän och nästan blindare Rojalist än
k. Bror. I mina versar (som i mitt, och många “redlige
Svenskars" tycke voro ganska bra) talades litet om frihet
och mycket om våra Ostliga grannar. Detta kunde hans
Slaviska mage ej smälta utan efter ett långt och
öfver-drifvet beröm öfver mina versar, förklarade han slutligen
att de ej dugde, hvarpå jag sade några sanningar och
vi skiljdes. Icke böjd att ingå i ett förbund, som hade
ett så moscovitiskt hufvud, gaf jag sammankomsten f-n,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
