Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett bref från Palmær. Med några kommentarier af A. W. Ahnfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rerna äro ganska små. Häraf slutar jag, att om
författaren ej är alldeles oförmögen att skrifva vatten, han
likväl saknar skicklighet, att behörigen utportionera det.
Sin beröring med den öfver hela jorden namnkunnige
Thorvaldsen och den öfver hela Sverige namnkunnige
Byström hade författaren lämpligare kunnat tillkännagifva
i andra delen af sina “Minnen från Södern“, den
allmänheten ännu förtröstar få se före yttersta domens ankomst."
De sista raderna äro ganska elaka, ty att nämna andra delen
af Nicanders Minnen frän Södern, var att trampa honom riktigt på
liktornarne, eftersom nämligen den samma något väl länge låg i
bläckhornet och icke lemnade pressen förr än efter författarens död, då
den ändtligen i fragmentariskt skick ntkom. Det är dock blott denua
enda lilla släng, Nicander får tåla af honom, som annars så gerna
handterade piskan, och denna tnktan tyckes hafva gjort P. sjelf ondt,
ty i nästa ögonblick tar han sin gamle vän i försvar mot de
belackare, hvilka beskylde honom för sentimentalitet. Ty — säger P. —
det gifves så väl i konsten som i lifvet en äkta och en oäkta
sentimentalitet: »annorlunda gråter ett öga, som ser sig tillbaka efter
ett förloradt paradis, och annorlnnda ett, som bligar på rifven
pepparrot». I en annan, samma år författad anmälan af några andra
Nicanders poemer skrifver ock P. lika välvilligt som lnstigt och till
och med högstämdt:
“Herr Nicanders sånger hafva i allmänhet —
början, midt och slut; de äro hvar för sig ett organiskt helt.
De äro inga perlband af idéer hvartill några perlor kunna
tilläggas eller hvarifrån några kunna borttagas, utan att
det hela upphör att vara ett perlband. Och huru jemn
är icke den Nicanderska sångmöns gång! Hon gör aldrig
några lindansarsprång och hon haltar aldrig. Hennes
gång liknar en flods, hvars genomskinliga silfvervågor
långsamt hvälfva sig öfver en botten af guldsand.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
