- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1882 /
102

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pojken och skam. Halländsk folksaga, berättad af August Bondeson. Med 2:ne teckningar af Viktor Andrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

prestgård och der bad han att få låna hus. Men han
ville äta tillhopa med sjelfve presten och ligga i den
bästa sängen, för han frågte inte efter, hvad det kostade,
mente han.

Det tyckte prestfolket var väl mycket begärdt af
en sådan skinnpelsherre, och så blef der kif om, hur de
skulle göra. Men till slut så sade presten, det kunde
vara billigt att låta pojkstollen få sin vilja fram; när de
kommo till betalningen, så kunde de la gno honom
tillräckligt, for han ville vara storaktig.

Så fick pojken äta tillhopa med sjelfve presten och
ligga i den bästa sängen.

Om morgonen så frågte han, hvad han skulle betala
för omaket, han hade gjort.

"Å, du lär la inte ha mycket att betala med, så
det blir lätt räknadt och lätt uppgjordt,“ mente presten
och grinade åt pojken, för nu tänkte han att gno honom.
"Skam vare den, som tackar och tar,
så länge han styfvem i lomman har,"
sade pojken och så stack han näfven i den venstra
byx-lomman och draggade fram sexstyfver på sexstyfver,
ända tills der låg en stor, stor hög på bordet.

"Är det nog än?" sporde han.

Presten rent forgrufvade sig till att börja med; for
han kunde då aldrig på jorden begripa, hvar en sådan
pojksnoffel hade fått så många pengar ifrån. Men så
var det la ändå inte annat än kopparstyfrar, och derför
så bara nickade han åt pojken och strök pengahögen till sig.

Då sade pojken:

"Nu vill jag veta, om I han några däkor, för då
vill jag se dem."

Jo visst hade han däkor, som kunde låta se sig,
tyckte presten och så stälde han forst fram den äldsta.

"Du ser just ut, som du skulle bli min," sade pojken
till prestdottern.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:19:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1882/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free