Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prestens Per (öfversättning af föregående historia)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Underverk ske icke för det prestens dräng bed jer derom,»
nn-derrattar prosten honom.
Han spratt likväl sjelf till, när han andra dagen först såg
torn-dy fl ar ne krafla och krypa ur biknpan och något derefter såg gräset
stå på ända i ängen. Men när han fick tänkt sig om, visste han
nog, hvad han skuHe tro om Pers underverk. Likväl teg han, ty
det var som Per sade, han var för fet till att tåla att bli arg med
något besked.
Till sist blef likväl Per rent för mustig, så prosten lät honom
flytta. Då tog han sig tjenst hos en slättbobonde, som kände till hans
upptåg. Första dagen stod Per på logen och tröskade, men andra
morgonen sade han sig (vara) sjuk.
»Hvar har dn (det) värst, Per?» frågade honom sjelfva
husbonden.
»I halsen, så jag borde nog ha något varmt att hälla ned,»
säger den styggen, som låg och var lysten efter ölsupa med sött uti,
eller också till en hjertans god bränvinsglögg (glödgadt bränvin.)
»Ja, du måste ha något, som kan uppmjuka,» menade husbonden
och gick tillbaka till stugan. Litet efter kom han igen till Per,
med ett lerkrus i ena handen och en ny risqvast eller lime bak
ryggen.
»Se här, stackars Per, tag du och drick detta, ty det uppmjukar
godt,» säger slättbon mycket medlidsamt.
»Jag tycker det luktar talgl» menade Per, resande på sig i sängen.
»Det skall det också, ty jag rörde bra i det heta drickat med
talgljuset; det är detta, som skall uppmjuka halsen,» underrättade
husbonden honom.
»Jag menar jag har det värst i rygg och skuldror, när jag rätt
känner efter,» jemrade sig det leda lifvet, ty han såg icke qvasten
bakom slättbon, skall (jag) säga oss.
»Det menar jag med,» säger då denne, »derför tog jag med mig
något, som uppmjukar på dessa ställen.»
I detsamma högg han prestens Per med näfven tvärs om nacken,
lade honom framåtböjd i sängen och limmade *) så upp honom, att
han från denne dag var så len och mjuk, så (att) slättbon aldrig
(hade) haft bättre dräng i hela sin tid.
*) Lime eller limme är skåningens gamla namn på qvast, och mjukt heter
limmigt; deraf uppkommer en oöfversättlig ordlek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
