- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1882 /
141

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Tirén och hans lärospån af Olof Granberg. Med en afbildning af Johan Tiréns tafla «Jemtlandssägen«

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ingen ännu känner, som han ensam fattat och som han
i sin ordning vill lära verlden — hvem är han om icke
den unge mästaren sjelf, väl ej till anletsdragen, men
till sinnet? Det vare långt från oss att ens vilja
misstänka att denna tanke föresväfvat den unge artisten sjelf.
Vi hafva blott velat gifva en antydning om arbetets
andliga betydelse, i det vi påpeka, att man här har för
sig icke en af dessa vanliga, kalla modellbilder med en
mer eller mindre lockande, ehuru ofta tom titel, utan en
skapelse, som bär inspirationens kännemärke, ett verk, i
hvilket konstnären, om än omedvetet, gifvit oss en
åter-klang af sitt eget jag och låter oss ana hvad han djupast
rönt och hvad skönast tett sig för hans syn.

I sanning, det är mycket, som förvånar i denna
tafla. Först konstnärens ålder, vidare hans sällspordt
snabba och dock så harmoniska utveckling, vidare det
sjelfständiga och på egen grund fotade målningssättet,
vidare att han i denna sin skapelse icke blott visar sig
vara en förträfflig figurmålare, utan jemväl ådagalägger,
att han såsom landskapsmålare är en af våra
löftesrikaste, såsom man kan se af det skummande och glittrande
vattnet och de mörka, mot den skimrande luften sig
af-tecknande grantopparne — slutligen att han i så hög
grad lyckats sammansmälta en frisk och kraftig realism
med den ädla poesi, som bilden andas. Också slog taflan
såsom en blixt ned i vår konstverld. Kritiken
förstummades, icke derför att verket var ofelbart — man kunde
haft åtskilligt att anmärka vid motivet, som gjorde
målningen snarare till en illustration än ett strängt taget
sjelfständigt konstverk, och mot sjelfva figuren som stod
i något för skarp silhouette mot den dimmiga
bakgrunden — utan derför att arbetet hade så stora och
Öfver-vägande förtjenster. Den konstälskande allmänheten
öfverraskades af en sådan ursprunglig begåfning. Man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:19:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1882/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free