Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kungliga Stora Teatern. Några bidrag till dess historia under 100 år af Fr. Hedberg. Med 4 illustrationer tecknade af Rob. Haglund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vexlades derom mellan vederbörande chefer, underchefer
och förvaltare så länge att det uppskrifna papperet
antagligen blef dyrare än sjelfva bandet. Att denna tid,
trots det myckna skrifvandet, var en lysande tid i
konstnärligt hänseende, få vi icke förgäta, och kunna det ej
heller. Namn sådana som Jenny Linds, SällstrÖms, Mathilda
Fickers, Giinthers, Bellettis och Lredrik Kinmanssons från det
lyriska och Torsslows, N. W. Almlöfs, Hyckerts, Lars
Kin-manssons, Emelie Högqvists, Fanny Westerdahls, fru Torsslows
och fru Bocks, samt Charlotte Fickers från det dramatiska
området, bevisa satsen till fullo. Under denna tid var
det också som Olof Strandberg, Aurore Strandberg,
Sundberg, Stjernström, Dahlqvist, Swartz, Gustaf Kinmansson dels
som färdige konstnärer, dels som elever fastade bifall
eller förhoppningar vid sitt framträdande.
Den l:ste juli 1852 inträdde ett nytt skede i den
kungl. teaterns förvaltning. Då emottog baron Knut Bonde
direktörsplatsen, och under hans tid skrefs der inte en rad.
Allt afgjordes på stående fot, eller på sittande bord, om
man så vill; det var lysaude fyra år, bestrålade som de voro
af Profetens bländande sol, af den nya renässansmöbelns
guldskimrande prakt, — af Trollflöjtens herrliga
dekorationer från det gamla Nil-landet och Don Juans från det
soliga Spanien, på duken framtrollade af Robergs
mästarhand. Det var patriarkaliska fyra år, då teatern styrdes
som i den gamla goda tiden, af en grand-seigneur, som
hade lika lätt för att Öppna på pungen som att taga tiU
käppen, som aldrig spilde en tanke på hvad en
uppsättning skulle kosta, utan nöjde sig med att den blef
briljant — och som derför också lemnade efter sig
minnet af en lysande meteor — och ett deficit, större än
kanske någon annan direktör för kungl. maj.ts hofkapell
och spektakler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
