Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kungliga Stora Teatern. Några bidrag till dess historia under 100 år af Fr. Hedberg. Med 4 illustrationer tecknade af Rob. Haglund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För det andra blef inköpet ödesdigert derför att
teaterns konstnärliga krafter splittrades, och att, när de
lätta operetternas tid var förbi, man måste söka att hålla
den dramatiska scenen uppe med allt det nya som kunde
erbjudas, sak samma om det var värdigt en kunglig
scen, eller ej. När man skall spela sju dagar i veckan
inför en publik så relatift liten som vår hufvudstads, så
är det ju gifvet att man konsumerar en repertoar som
omöjliggör ett samvetsgrant urval af stycken. När nu
dertill kommer att personalen icke är större, än att
samma artister måste användas i farsen, i den fina
komedien, i det borgerliga skådespelet och i det högre
dramat på den större scenen, så är det ju sjelfklart att det
är detta sista som skall komma att lida af ett sådant
förhållande. Vanan vid en liten scen, der man i
konversationsstycket, figurligt taladt, går i nattrock och
rökmössa, gör att när man kommer upp på den större
scenen, blir man antingen uppstyltad eller simpel, antingen
predikande eller sladdrande — två saker som passa lika
illa i stycke när det gäller menniskoframställningens
svåra konst.
För det tredje blef inköpet ödesdigert derigenom att
det af ren naturnödvändighet framkallade en ny
skådeplats, som konkurrent både större och farligare än den
man köpte bort. Det ekonomiska resultatet, — det som
väl här vidlag var det egentligen bestämmande, — var
således också misslyckadt, hur mycket man än från
vissa, i saken intresserade, personer hör ältas den gamla
visan att det är den dramatiska scenen som föder den
lyriska. Hela saken är den att den lyriska scenen kostar
mera, och det måste den ja göra. Den har kanske också
en mindre publik att uppträda för, men då skall den
just derför på samma scen understödjas af den dramatiska,
i stället för att denna nu uppträder som konkurrent till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
