Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det lefvande vattnet. Skizz ur allmogelifvet af John Johnson. Med 3 teckningar af Viktor Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagen började gry, en stråle af den uppgående solen
letade sig ned i det djupa mörka schaktet och vid den
strålen upptäckte mannen ett glänsande föremål.
Skyndsamt skottade han undan jorden omkring sig och snart
stod han på en klart skinande häll af renaste guld.
Han föll ned på sina knän för att bryta lös ett stycke,
men det lät sig ej göra. Hans naglar sönderbrötos vid
försöken att finna en remna der han kunde sätta sitt
medförda bräckjern. Han gret, han rasade, guldet lyste
honom i ögonen, han trampade det under sina fotter,
han kysste det till och med, ty for honom var guldet
allt, men ej ett stoftgrand stod att fa. Då skallade
genom skogen trollets skratt, det gaf eko i berg och
dalar; men mannen var ej rädd, han svor att följande
natt bli den rikaste i orten, han ville spränga klippan i
stycken, han hade ju godt stål och goda krafter. Han
skyndade upp och täckte omsorgsfullt igen öppningen
med qvistar och mossa, som han var van att göra, och
så begaf han sig hem. Hela den följande dagen
hvässade han sina borr, och i skymningen begaf han sig
åter till stället. Flitigt skötte han sin slägga, det klang
i berget eller i stålet för hvart slag — det var musik
som underlättade arbetet. Redan var hålet ganska djupt,
dock icke djupt nog, och släggan sattes åter i gång.
Plötsligt, vid ett hårdt slag, slant stålet ur hans hand
och var borta för alltid. En mägtig vattenstråle brusade
upp ur den borrade öppningen, så stark, att den slungade
den djerfve skattgräfvaren ett godt stycke in i skogen,
der han förblef liggande till följande dag då folk fann
honom och egnade honom sin vård. Men sedan han
blifvit återstäld efter de stötar han fatt under sin
ofrivilliga luftresa var och förblef han galen. Han talade
jemt och ständigt om den skinande hällen, som han bor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
