Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På orätt plats. Poem af «Toivo«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På orätt plats.
Lur månget spratt dock fantasin kan spela
En stackars svärmande och blyg poet,
Som skall sig mellan jord och himmel dela
Men knappt till någondera kosan vet.
I en salong han väcker endast löje.
“Han kan ju hvarken höra eller se.“
Ibland han syns likväl, till mycket nöje,
Halft mumla för sig sjelf och stilla le.
Men är då detta löjligt? — Ja, för verlden
Och för en pladdrande societé.
Dock, följde den hans pegasus på farden,
Den skulle skaldens sätt ej mer bele.
Der sällskapslifvets tomhet själen nöter,
Och ett man önskar blott: att gäspa ut.
Der konstladt ljus och konstlad fröjd man möter,
Och hvarje öga säger: “blir det slut?“
Ber ser han väna blomsterhöljda stränder,
Najader gungande på blånad våg,
Skogsjungfrun klappande i hvita händer
Och elfvor sväfvande i dimlikt tåg.
Konversationens ström, som rastlöst sorlar
Uti hans drömmar stänker sin kaskad.
En källas språng ur dunkel mossa porlar,
Yid brädden vinkar vänligt en dryad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
