Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - Johan Kristofer Boklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den svenska hufvudstaden. Han valdes genast till
medlem af akademien, fick det nämnda uppdraget och utsågs
samtidigt till lärare i målning för kronprinsen Karl. I
maj blef han på en sammankomst i akademien med en
kort stunds mellanrum kallad till vice professor och till
ordinarie professor, en karrier i flygande fläng som väckte
afund och hetsade afundsmän, men hade sin grund i
rättvist erkännande af en betydande förmåga.
Fastän nitiskt verkande som lärare och delvis ledare
af akademien, utvecklade han som skapande konstnär allt
jemt stor flit och lemnade under tiden till år 1869 ej
mindre än 81 dukar, af hvilka flera hamnade i Karl
XV:s tafvelsamling, såsom Gustaf Adolf och Axel
Oxen-stjerna, Karl X och Erik Dahlberg, drottning Lovisas
porträtt i helfigur, hvilka sedan införlifvades med
Nationalmuseum, som ock förvärfvat hans berömda
“Meraner-skyttar“. Förtroendeuppdrag regnade emellertid
formligen öfver honom och togo mer och mer af hans tid för
egen konstnärsverksamhet ifrån honom, och nu inträder
derför ett tredje skede i Boklunds lefhad: administratorns,
och som sådan verkade han ej minst gagneligt för sitt
land och dess sköna konst.
År 1861 ledamot af komitén för anordnande af
na-tionalmusei inredning och kamrerare för då varande kungl.
museum, lade han samma år jemte flere andra skånske
konstnärer grunden till Skånska Konstmuseum i Lund, var
1866 kommissarie för nordiska konstutställningen och drog
som sådan tyngsta lasset, men det gjorde ingenting. Han
var härdig. År 1867 blef han hofintendent, föreståndare
för konung Karls tafvelsamlingar och, efter Qvarnströms
död, direktör för konstakademien. Men ej svigtade hans
skuldror under dessa bestyr. De kunde bära medgången,
likasom de burit armod och nöd, så tunga dessa än äro.
Boklund, som lönats med in- och utländska äretecken,
bildade naturligtvis medelpunkten för de konstnärer, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
