Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - Karl Ludvig Östergren (Fjalar)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fingo blifva honom en ersättning for hvad han genom
sitt föräldrahems upplösning saknade. Somrarne tillbragte
han under dessa år gemenligen på en honom och hans
närmaste slägtingar tillhörig mindre egendom,
Aborre-berg, belägen på Bråvikens södra strand, och det var i
synnerhet här i skog och mark, vid den ståtliga
hafs-vikens böljor och under intrycket af de sköna taflor na
norrut, med Kolmårdens blåa höjder till bakgrund, som
han närde och fostrade den hängifna kärlek till Sveriges
natur, som är det aldrig felande grundackordet i allt det
bästa han skrifvit.“ Här ute i skog och mark, vid
vikens strand kände han sig så fri, så nöjd, här öppnade
han för hela verlden sin famn, här var han säll, här
sjöng han:
Till skogarnes dunkla gömma
Från verldens huller och sorl jag går;
Här ingen oro mitt hjerta når,
Här kan jag fritt få drömma
Om en evigt blomstrande vår.
Här ingen, alls ingen stör mig
I mina tysta tankars gång,
Häi* vandrar i frid jag dagen lång,
Och foglarne sjunga för mig
Sin glada, sin vackra sång.
År 1861 i maj lemnade Östergren skolan och vardt
student i Upsala, der han snart gjorde sig bemärkt genom
sina rika anlag och sitt vänsälla väsen. Det af Lorenz
Dietrichson grundlagda vittra sällskapet N. S. skyndade
att börda till sig den unge diktaren, som här kallade
sig Fjalar, under hvilket namn han i diktsamlingen “Nio
Signaturer“ äfven framträdde för offentligheten. Rörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
