Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - Per Olof Emanuel Eneroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som barnen växte upp, kräfde deras kroppar mera, och
dessa hämnades äfven senare derför. Men fast bostaden
var trång, fans der dock svängrum, ty der var hjertrum,
och arbeta gjorde man, och med arbetet följde
förnöjsamhet och tacksamt sinnelag.
Enkan och modern var fru Eva Eneroth. Mannen
hade varit inspektor i Brännkyrka socken af Stockholms
län. Ett af deras barn var Olof Eneroth, som sett dagens
ljus första gången på Hägersten i nämnda socken den 15
april 1825. Efter fullbordade studier i skolan samt
outtröttlig Hit i det trånga hemmet lyckades han att vid
blott 18 års ålder med heder taga sin studentexamen i
Upsala. Man kan tänka sig glädjen häröfver hos
en-kans son och hos henne, “läromodern“ som han kallade
henne, ty det var hon som förhört honom i haus lexor,
så långt hon sjelf kunde följa med, och, ännu mera, lärt
honom skåda Guds ljus i den skummaste stund, lärt
honom hopp och förtröstan.
Midt i det yttre armodets sköte förvärfvade han sig
inre rikedom. Men hvarifrån kom den, om ej ifrån henne
som odlat hans själ? Rikedom var der emellertid, och
det -erkände sjelfva svenska akademien år 1846, i det
hon prisbelönte en episk dikt af honom: “Hake
Sjökon ung“. Var glädjen stor inom den lilla trånga
kretsen efter tagandet af “studenten“, hvad jubel då efter
denna segers vinnande på skaldebanan!
Eneroth erhöll ringa, men för honom som aldrig haft
annat Guds lån att slösa med, än sitt andliga pund, dock
tillräckliga medel, för att kunna under ett par år resa i
Frankrike, Spanien och Portugal, der han lifligt
sysselsatte sig med trädgårdskonsten. Efter sin hemkomst
promoverades han till filosofie doktor. Drifven af ett
nerv-och ögonlidande, men kanske än mera af inre maning,
beslöt han att helt egna sig åt trädgårdsodlingen och tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
