Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gluntarnes skald af Karl Warburg. Med porträtt af Gunnar Wennerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ned i soffhörnet, börjar skölja sig i munnen med varm
punsch och tar några tag med sin djupa bas: det låter
som en aflägsen åska i bergen. Nu träder Gunnar in
och drar upp en hel hop nya små Gluntar ur rockfickan.
Blek, med ett fint leende kring läppen, ser han på sin
vän Glunten, smuttar på ett glas och “sätter maskinen
i gång“. Nu blir lif och glädje. “Tjasse“ blott fnyser
och sätter sig, “Ludde“ tiger, “Daniel“ gör några
löpningar i chromatiska scalan och “Glunten“ snyter sig
och börjar. De nya gluntarne introduceras som älskliga
barn af sin icke mindre älskvärde pappa. Snart börja
de “gå“. Glasen gå ock kring under sång och gamman.
Så skrider qvällen. Conditoriets portar och fönsterluckor
stängas och mamsell står sömnig vid disken. Gör
ingenting. Tiden är icke gjord för studenter, lika litet
som tidningen af samma namn (Upsala konservativa
organ). Klockan är 2 slagen! Då bryter man ändå
upp, kanske af artighet mot skänkmamsellen. Men ännu
länge i den sena natten horas “gluiitar“ på torg och
gator, och nästa dag gå de redan kring, som trefliga
studenter i staden och helsas som gamla bekanta. “
I denna krets föddes alltså “Gluntarne“, ehuru med
“Gluntarne“ — i betydelsen kotteri, ej i betydelsen
sånger — egentligen förstods en något trängre krets
än “Juvenalerne“.
De uppkommo oförmärkt, småningom, utan anspråk
— de skaffade sin upphofsman en plats för alltid i
Sveriges litteratur.
Den lefnadsåskådning, som i dem tar sig uttryck
och som snarast är den ä&tebiska epihwrmmem, står i
nära samband med den nyss skildrade kretsen»
lef-nadsvanor och med den tid, hvarunder sångerna sågo
dagen. Det är sorglöshetens romantik, det ästetiska
dagdrifveriets lära, de älskvärda lättingarnes glada skämt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
