Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gluntarnes skald af Karl Warburg. Med porträtt af Gunnar Wennerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i början af 1850-talet, i hvilket Wennerberg var en så
intresserad deltagare. Mången eljes intresserad
litteraturvän finner i dessa dikter “intet vidare", men tala med
en italiafarare och han skall vitna att här äro
stämningar som sympatiskt beröra en öm punkt i hans sinne,
minnena från det härliga medelhafslandet.
Den grundton, som går igenom dessa
dagboks-minnen, hvilka visserligen först på senare tid satts i
versform, är helt igenom den ton man kan vänta sig
hos en konstsvärmande romafarare från 1850-talet. Han
älskar att dväljas ömsom på ateliern, ömsom i museer,
ömsom ute i folklifvet, det är "Glunten" i Italien, men
det är en glunt med betydligt mera reflexion, betydligt
mera konstsinne, betydligt mera erfarenhet än "Glunten"
i Upsala. Han håller emellertid lika litet som denne
något hemligt för läsaren. “Var så god och stig på!"
kunde vara mottot till samlingen — befinner sig också
värden i nattrock och tofflor, så bör det icke genera, han
är lika älskvärd för det. Och han låter oss blicka in i
de känslor, som pulsera i hjertat vid vandringarne under
Italiens djupblå himmel.
Det "legéra" drag, som innehållet eger, röjer sig
äfven i versen. Man påträffar de mest olika versformer
— rimmade, orimmade, antika och moderna,
hexametrar, sonetter, den anapsestiska vikingabalksversen o. s. v.
om hvarandra. Egentligen är det blott i de alkaiska
och sapphiska verserna han inlägger något mera
märkbar formkraft — häri ett drag från en tid då man var
starkast i den latiniserande metern — i de öfriga
versslagen bekymrar han sig mindre om versen skulle stöta
en smula i prosa.
I en lätt, berättande stil äro de flesta af dessa
Homaminnen hållna. Efter ett högtidligt anslag i
hexameter i den första dikten, "Ankomsten", är skalden
genast inne på att skildra för oss i lätta, behagliga drag
Svoa, 1883. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
