Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier af Mathilda Roos. Med 3:ne teckn. af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rande jorden och stjernljusets glans blir allt starkare .
och starkare ...
Jag har hela sommaren bott i mitt lilla vindsrum.
Jag älskar skog och berg och sjö och vårluft och fjärilar
och surrande bin och ängsblommor och rosor —
framför allt rosor — och daggiga gräsmattor och skogar,
djupa tysta skogar, der linneorna drömma på tufvan —
och min uttröttade fantasi har så länge lekt med dessa
oupphinneliga skönheter, att den blifvit trött och slapp
som en fogel, då den slagit sina vingar blodiga mot
burens galler.
Buren, det är den lilla trånga gården, dit inga
fjärilar förirra sig och der rännstensångorna förjaga
sommarvindens vällukt.
Men om qvällarne då det skymmer, då ser jag icke
längre min bur; då betraktar jag himmelen och derför
att jag bor så högt, ser jag ett godt stycke deraf.
Då drar min fantasi åter ut på flygt...
Först och främst tycker jag om att föreställa mig,
att alla menniskor i det stora huset nu ligga försänkta
i söinn. Jag tycker om att tänka, att den buttre
skomakaren, som hela dagen snäst sin hustru och sina
gesäller, nu ändtligen är tyst och sofver — och ändå mer
tycker jag om att tänka mig att hans stackars hustru
också sofver. Jag tycker om att tänka att den lilla
linnesömmerskan, som flyttade hit för en tid sedan,
emedan hon hade lungsot och det rum hon förut bebodde
låg fyra trappor upp, hvaremot hon nu endast behöfver
gå tre, ändtligen släckt sitt ljus och krupit i säng.
Jag tycker om — och det är mest af egoistiska skäl
— att den beskedliga oboisten, som halfva
eftermiddagen sönderslitit mina nerver med sina skalor och
passager, nu lagt undan sitt instrument och troligen snarkar
som bäst. Ty jag är öfvertygad om att han snarkar
dugtigt, den hedersmannen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
