- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1883 /
82

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur lifvet af Anne-Charlotte Edgren. Gusten får pastoratet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ned ett ögonblick — ni äro så oroliga af er, så att man
kan ju inte få talas vid riktigt."

Jetta hade nämligen hela tiden gått och sysslat
med de få möblerna, slätat öfverdraget på en stol, tagit
upp en knappnål från golfvet, blåst bort några damkorn
från byrån, rättat på gardinen och haft allehanda små
bestyr — det hade hon alltid, när der var främmande,
liksom Amalia alltid uppfchöll sig bakom skärmen tills
den främmande var fardig att gå, då hon kom ut
uppfiffad så godt hon kunde, men nätt och jämt fardig.

Hon visade sig nu med ett gulnadt och litet
skrynkligt spetskrås kring halsen. I hennes ungdom gick
man alltid med urringad klädning och hon hade aldrig
riktigt kunnat vänja sig vid de höga klädningslifven,
som hon fann missklädande, hvarfor hon gerna vek
undan klädningen framtill och lät den långa, magra,
mörka halsen synas i en trekant, hvilket tog sig något
underligt ut tillsammans med en gammal grå
klädeskofta och en tunnsliten svart sidenkjol full med stoppar
och garneringar. Hon var mycket lång och mager med
smala höfter, hvarfor kläderna hängde och slängde på
henne som kransarne på en majstång, — som en student
en gång ohöfligt hade uttryckt sig vid en l:sta maj-fest.
Men då hon var ung, hade man liknat hennes figur vid
en liljestängel, och hon hade en gång fått en serenad,
och det var något af medvetandet häraf, som ännu röjde
sig i hennes högt burna hufvud.

Elickorna slogo sig nu ändtligen ned på hvar sin
stol på ömse sidor om öfverstinnan, som blifvit vänligen
nedskuffad i den rangliga soffan med nedsuttna resårer
och lappadt öfverdrag.

"Nå, kära Mathilda, berätta nu! Hvad nytt från
stora verlden?"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:19:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1883/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free