Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur lifvet af Anne-Charlotte Edgren. Gusten får pastoratet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Du skall väl inte gå ut alldeles utan pengar,“
sade modern och tog fram två 25-öringar ur sin
byrålåda och lemnade dem åt Jetta, som med tacksamhet
stoppade dem i sin tomma portmonnä. Ingen af
flickorna egde någonsin sjelfva ett öre, ty det lilla de
för-tjenade, lemnade de alltid genast åt modern, af hvilken
de sedan mottogo som gåfva allt hvad de behöfde.
Den gamla och Amalia följde nu med ut i
förstugan och modem lutade sig öfver barrieren för att se
de bortgående i det längsta — det gjorde hon alltid,
då någon gick ifrån henne, och det var alltid ett så
långt och hjertligt afsked som om det vore för lifvet.
Amalia ropade i trappan efter kusinen: “Helsa så
mycket till din man, herr öfversten — och helsa din
dotter, den lilla kammarherrinnan — och din son,
löjtnanten också!“
Flickorna hade sin särskilda lilla beräkning med
dessa högljudda afskedshelsningar och detta upprepande
af titlar, som de alltid läto återskalla i trapporna, då
någon besökande lemnade dem. Midt emot på vinden
bodde en arbetarefamilj, och de ville gerna att “det der
folket“ skulle höra, att de ej precis voro deras gelikar
— “sånt der folk“ vill eljest lätt blifva närgånget.
De hade en mycket stor missaktning för “sånt der
folk“ och höllo strängt på klasskilnaden som en
gudomlig institution som ej utan stora vådor för samhället
kunde rubbas.
Då Jetta kom hem igen efter att ha varit ute ett
par timmar, var hon mycket glad. Hon hade fått 5 kr.
i boklådan och lemnade genast modern de tre — de
återstående två gömde hon i sin portmonnä till den
stora resan, som nu upptog alla hennes tankar. Nu
skulle hon också få samla några fina gräs, som hon
länge behöft för sina teckningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
