Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur lifvet af Anne-Charlotte Edgren. Gusten får pastoratet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flickorna sprungo förskräckta fram och lyfte upp
henne samt förde henne till en stol. Medan Amalia
och Jetta öfverhopade henne med förebråelser for att
hon aldrig ville tillåta dem att göra något för henne,
gick Ililda tyst och ordnade bädden samt hjelpte henne
att kläda af sig. Modern och Amalia hade sina
sof-platser i det yttre rummet, Jetta och Hilda i det inre.
Men nu ville Jetta också ligga derute för att vara till
hands, om modem behöfde något, och Amalia erbjöd
henne sin bädd, emedan hon sjelf ville sitta uppe och
vaka. Men då Jetta hörde detta ville hon också vaka
och systrarna råkade i en af sina vanliga tvister. Amalia
blef vid sådana tillfällen alltid så högljudd och Jettas lilla
fina diskant var så genomträngande, att det var
plågsamt för den sjuka att höra dem.
"Gräla inte, flickor små," bad hon med trött stämma.
"Jag förstår nog er välvilja, men det är inte alls någon
fara med mig, jag vill bara ha lite ro och ingen
be-höfver ligga hos mig. Men sätt er nu bara här hos
mig och låt mig säga några ord, som ligga mig på hjertat."
"Jetta," började hon och tog sin yngsta dotters
hand. "Du får inte misstycka, men jag måste be dig
om något. Jag kanske inte lefVer så länge som tills
Gusten får tillträda pastoratet. Yid min ålder kan det
ju vara slut när som helst och ni få kanhända flytta dit
utan mig. Men då skall du komma ihåg att inte kälta
så mycket på Gusten om alla småsaker — om*att han
spottar och det der. Ser du, männen tycka aldrig om
sådant — det sade min salig mor mig, då jag gifte mig,
och jag var sedan ständigt så noga med att aldrig
göra några anmärkningar öfver min mans små ovanor.
Sådant skall man blunda för, det tillhör qvinnan och är
nödvändigt, om hon skall kunna göra sig behaglig för
mannen. — Och jag ville så ogema, när nu Gusten tar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
