Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grafstenen. Historia af August Bondeson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu satt änkan barnlös i orubbadt bo på ett halft
mantal med kvarn till och ändå kunde hon räkna till
tjugo tusen daler i utlånta pängar. Och fast hon hade
sina fåm och fyratio på nacken, så tålde hon ändå både
att ta i och att titta på, för än tuktade hon både dräng
och piga, och det var inte många käringar i socknen,
som hadé så pass orkehull som hon.
Hela sorgeåret gick hon svartklädd och viste sig
så mörk som en kittelbotten. En solparasoll skaffade
hon sig likväl, det gjorde hon. Men sen året var slut,
då var det, som en hade vändt ett blad. För då kom
hon stassande i anilinröd klädning och grön silkesslips
och hon var så mild i synen som en morgonmjölk.
Och så lät hon värdera gården och ställde till en stor
auktion, men hon ropte in mäst alltihop själf.
Då hade Skräddare-Nilsen fått fullt vatten på sin
kvarn. Han hade allt ett horn i sidan till mor Nilla;
för när han var där i Kvamagård och sydde hännes
röda klädning, så happade han till att snacka litet om
stillastad. Men hon bet af honom och tyckte, att en
skräddare skall bara gå ikring i bygden. Det skulle
hon ha igen. — Hade han inte sagt hela tiden, ända
sen gubben dog, att kyarnagårdskäringen gick där och
ville gifta om sig! Nu kunde hvem som hälst begripa
det. Hvad skulle hon eljes upp med den rare
graf-stenen för så i röda rappet och hvad skulle hon med
solparasoll, när hon hade kunnat gå utan i fam och
fyratio år, och hvad skulle hon spöka ut sig för så,
gamla kroken, och hvad skulle hon låta värdera gården
för och ställa till auktion, om inte för att locka dit
friare. Men han ville inte ha hänne i sin vedhydda en
gång, mente Skräddare-Nilsen, för det var en riktig
rackarekäring till att dras med.
Det talet gick ut öfver hela bygden, så vidt som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
