Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyra målare och en målarinna af Georg Nordensvan. Med afbildningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
0111 mästame gå igen tio år efter sin död, kunna de
möjligen la se sina dukar bäras ännu en gång öfver
Seinen och forslas upp för trapporna till Louvren, der den
brescianska Yenus står och skrifver “seger“ på sin sköld.
Bland nordbor, som lyckats redan i unga år, står
Albert Edelfelt främst. Född på Kiala gård i Borgå
socken i Finland 1854, kom han till Paris 1874,
ut-stälde sin bekanta tafla “Bida ranka“ på 1877 års
salong, fick 1880 tredje medaljen för sin “På väg till
kyrkogården“, — bondfamiljen, som i den lugna
sommardagen ror fram med sin båt, der den lilla svarta
kistan står, — och belönades två år derefter med andra
medaljen för den här återgifna bilden af en gudstjemt
under bar himmel i nyländska skärgården, hvilken tafla
äfven köptes in för Luxembourg. Och troligen är den
det första arbete af en utländsk konstnär och
behandlande ett ämne från ett främmande, aflägset, okändi
land, som banat sig väg till det parisiska museets väggar
att föra Finlands talan bland den unga republikens
många stolta konstnärsnamn.
Den är originelt anordnad, denna tafla. Åhörarne
hopade i en halfcirkel på dukens högra hälft, den gamla
gumman, som knäpper händerna om psalmboken —
Edelfelts vanliga gummodell, — flickan bredvid henne,
sjömännen, som sitta med framåtböjda hufvuden, lugna,
allvarliga, med sin mössa i knäet, pojken, som sitter
ytterst på den höga bänken dinglande med benen, —
och på venstra sidan ingen annan än presten, stående
mörk framför den lugna ljusa sjön och den mattblåa
sommarhimlen. Det är alls icke gjordt efter några
kompositionsregler, som fordra symmetri, men det är så
mycket mera osökt och naturligt. Edelfelts tfeknik är
fransk i hvarje penseldrag, men han har dock ej
upp-gifvit sin nationalitet utan fortfar och skall, som vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
