Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hur det kom sig att hin slättbon ej tålte höra åskan. Öfversättning af föregående historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur det kom sig att hin slättbon ej tålte
höra åskan.
Efter som ordet går, skall dennehär lustiga historien ha händt
nere på slättbygden, der folkslaget förr i tiden just ej var så
snabb-tänkt, som det kunde ha varit.
Detta var, vill en tyckas, ett slättbofolk, som mist sin gosse,
och derför var fasligt ledset dagen efter begrafningen, för, vi ska
säga oss, denne pojke hade just rakt af ätit sig i hjel på ett sådant
gille efter en flicka, som han hållit litet väl med, kan tro. På denna
ledsamma eftermiddag kom en karlastådare *) till gården och ville be
om en bit i Guds namn, en vill säga. Slättbomoran var ensam hemma
för tillfället, och så skulle hon, begripes, ha besked på hvar
karla-lifvet kom ifrån och hvart hän skulle gå, innan hon gaf honom maten,
för se, nyfiken var hon både i sorg och glädje.
«He jo, jag kommer ofvanifrån," säger då tiggaren, ty han, kan
tro, var inte tappad bakifrån en vagn, och han kunde mycket väl se,
att moran var något slägt med träbocken, så fet hon (än) var.
«Ofvan ifrån, månne tro detl« begrundar hon. «Då har du
möjligen hört (något) till vår Nils och kan gifva besked på hur han har
det der uppe?«
I detsamma böljade det åska ganska starkt, och dervid tog
bandhunden till att skälla, eller gö, en vill säga. «Er Nils,« säger då
tiggaren, «för honom går det både si och så; för såsom nu (t. ex.)
när de andra der uppe köra i kapp, går han och drifver med oxar.»
«Vår Nils? Det skall då bli en jädrans lögn, att vår gosse skall
vara till narr och "spektakel der uppe, så (till och med) sjelfva hunden
grufvar sig vid detta. När du går dit upp igen, så var så god och
tag med dig vårt svartbläsiga ök till honom, med flitig hälsning från
mig, att de kunna behålla deras stutar för sig sjelfve eller (också)
gifva dem åt göingar eller småländingar eller (också) åt andra
stuta-pellar och ej till en rigtig (ordentlig) slättbopojke.«
En kan nogsamt höra, att moran kunde haft lust att sjelf fara
upp i höjden och gräla med dem der uppe, men, vi ska säga oss, att
*) Stådare, danska, stodder = tiggare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
